Fakta om laxodling

Fakta: så odlas norsk lax.

Laxens livscykel

Det tar 2-3 år för en lax att växa från ägg till matstorlek. Ungefär ett år av livstiden är fisken tillräckligt stor för att växa till sig i en odlingskasse. Det kalla havet i Norge gör att laxen växer långsamt. När fisken har växt färdigt transporteras den till särskilda slakterier. Före slakten tas prover för att säkerställa kvaliteten. I kvalitetskontrollen ingår också ett märkningssystem som gör att varje fisk kan följas från odlingskassen till slutförsäljning i fiskdisken.

Slakt av fisk måste ske på ett hygieniskt sätt som säkerställer att livsmedel är säkra att äta. Fisken måste också skyddas mot onödig stress, smärta och lidande, och måste avlivas så snabbt som möjligt efter att den har anlänt till slakteriet. Med hänsyn till fiskens välmående den före avlivning. Detta ger också en bättre slutprodukt då fisken inte är stressad under slakt. Slag mot huvudet eller elkraft är de mest skonsamma sätten att avliva fisken.

Omfattande regelverk och norggran kontroll

Norska odlingar följer ett omfattande regelverk och kontrolleras noggrant när det gäller hygien. För att minimera risken för infektion sker regelbundet genomgång och rengöring av anläggningar och produktionsenheter.

Även transporten följer särskilda föreskrifter. Den anordning som används för transport av fisk bör godkännas av Mattilsynet (norska Livsmedelsverket). Lastbil, förare och alla andra som är inblandade i transporter måste ha dokumenterad praktisk och teoretisk utbildning.

Laxodlingen

All fisk i en odling ska må bra och hanteras efter djuretiska principer. Det är viktigt både för fisken och för konsumenten eftersom stress hos fisken ger sämre kvalitet på fiskköttet. All odlad lax vaccineras mot sjukdomar. Sjukdomar hos den odlade laxen är ovanliga och den norska laxen är idag världens friskaste bland de djur som föds upp.

Norsk lax odlas i stora kassar i havet med gott om utrymme för fisken att röra sig. Odlingskassarna innehåller minst 97,5% vatten och max 2,5 % fisk. Kassarna får endast placeras i områden med god vattengenomströmning. Nivåer för syre, temperatur och salt är noga reglerade och kontrolleras regelbundet.

Laxlus finns naturligt i alla havsområden på det norra halvklotet och är den vanligaste parasiten hos lax. Laxlus är en välfärdssjukdom för fisken och påverkar inte matsäkerheten. Branschen tar lusproblematiken på största allvar och nivåerna i odlingarna kontrolleras minst var fjortonde dag.

Lax är en rovfisk, i vilt tillstånd lever den av att äta annan fisk. Laxfoder består dock till större delen av vegetabiliska råvaror. Fodret innehåller även rester från annan fiskproduktion och fisk från hållbara kontrollerade bestånd samt mineraler, fibrer och vitaminer.

Rutiner

Fiskodlingsnäringen är hårt övervakad av myndigheterna och alla överträdelser leder till kännbara sanktioner. Målet är att ha en hållbar näring med minsta möjliga miljöpåverkan. Vattenbruk ska bedriva daglig tillsyn av fisk och installationer som rör området.

Branschen och regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att även förbättra odlingarnas tålighet. Extremt väder bidrog till att nästan en miljon fiskar rymde från norska fiskodlingar under år 2006. Sedan dess har de tekniska förhållandena på odlingarna  utvecklats och rymningarna har minskat med 78 procent, trots att produktionen ökat markant. I dag rymmer en odlad lax per 1 000. Tekniskt fel, missbruk av utrustning eller kärl och propellerskador är de vanligaste orsakerna. Detta vill man givetvis motverka då det innebär både en ekonomisk förlust för odlaren och eftersom odlad fisk inte bör komma ut i naturen.

Havsbruksnäringen har en nollvision för rymningar. En rymningskommission som arbetar med åtgärder för att minska antalet rymningar. De rymningar som ändå sker måste rapporteras.

Miljöpåverkan

Trots hård reglering och restriktioner påverkar laxodlingar miljön i viss mån, precis som all annan livsmedelsproduktion. Odlingar ger upphov till trafik av slaktbåtar och andra fartyg. Bottnarna under en odling påverkas av foder och avföring från fisken och platserna där odlingen bedrivs blir mindre tillgängliga för till exempel friluftsliv. Mycket av denna påverkan reduceras genom kraven att odlingskassarna måste flyttas med jämna mellanrum.

Forskning visar att laxodling på flera sätt påverkar miljön mindre än de flesta andra proteinkällor. För produktion av ett kilo nötkött släpps 30 kg koldioxid ut. Motsvarande siffra för fläskkött är 5,9 kg och för lax och kyckling endast 2,5 kg.

Forskarna påpekar dock att det fortfarande finns förbättringar som industrin kan göra, som till exempel att fortsätta öka andelen vegetabiliskt innehåll i fiskfodret.

För att säkerställa den höga kvaliteten på fisken och en hög miljöstandard är den norska fiskodlingen noga reglerad enligt inhemska och internationella kontrollsystem. Varje fiskodling måste ha licens och måste bedrivas på en plats som är lämplig ur miljösynpunkt.

 

Senaste rapporten om miljöförhållanden vid norska laxodlingar:

http://www.fiskeridir.no/akvakultur/aktuelt/2015/0215/gode-miljoeforhold-ved-oppdrettsanleggene