Fiskodling

God förvaltning av de vilda bestånden och ökad fiskodling är de viktigaste sätten att möta världens allt större efterfrågan på den nyttiga fisken.

På 1960-talet började man odla lax i Norge. Genom ett nära samarbete mellan forskare och fiskodlare omfattar odlingen nu allt fler arter och utvecklingen går snabbt. Lax, torsk, hälleflundra och kungskrabba är bara några av alla de arter som numera odlas. Att Norge så snabbt kunnat ta en världsledande position inom fiskodling beror på en kombination av goda naturliga förutsättningar, noggrann kontroll och ett ständigt pågående utvecklingsarbete, som finansieras av näringen. De norska fiskodlarna avsätter varje år 100 miljoner NOK till en särskild forskningsfond, utöver de resurser som staten satsar.

För att säkerställa kvaliteten på fisken och en hög miljöstandard är den norska fiskodlingen noga reglerad enligt inhemska och internationella kontrollsystem. Varje fiskodling måste ha en licens och bedrivas på en plats som är miljömässigt lämplig. Platserna skiftar eftersom varje odlingsställe med regelbundna mellanrum måste ”ligga i träda” under en viss period för att undvika påverkan på botten och fauna.

All fisk i en odling ska må bra och hanteras efter djuretiska principer. Det här är viktigt både för fisken och för konsumenten, eftersom stress hos fisken skulle ge sämre kvalitet på fiskköttet. Men vad som är de bästa odlingsbetingelserna varierar från art till art. För t ex lax som är ett flockdjur och därför inte vill simma ensam måste ändå så mycket som 97,5 % av odlingskassens volym utgöras av vatten.

En lax växer från ägg till full storlek på mellan 20 och 30 månader. Ungefär ett år av den livstiden är fisken tillräckligt stor för att växa till sig i en odlingskasse. När fisken är färdigväxt transporteras den till särskilda slakterier där de bedövas före slakt. Innan slakten tas prover för att vara säker på kvaliteten. I kvalitetskontrollen ingår också ett märkningssystem som gör att varje fisk kan följas från odlingskassen till slutförsäljningen i fiskdisken.

Fiskodlingsnäringen är hårt övervakad av myndigheterna och alla överträdelser påtalas och leder till kännbara sanktioner. Målet är att ha en hållbar näring med minsta möjliga miljöpåverkan.

Under de snart 40 år som fiskodling i större skala bedrivits i Norge har metoderna utvecklats i snabb takt. Det gör att många av de miljöinvändningar som tidigare riktats mot fiskodlingen inte längre är relevanta. Andra problem kvarstår, även om de minskat i betydelse i takt med att näringen utvecklats. De gäller t ex:

• Rymningar

Blir det av en eller annan anledning ett hål i odlingskassen simmar fisken ut. Det sker idag med tre laxar per 1000. Det är olyckligt eftersom det både innebär en ekonomisk förlust för odlaren och för att fiskevårdsmyndigheter och forskare inte anser att den odlade fisken bör komma ut i naturen. Exakt vilken påverkan som skulle kunna ske är inte klarlagt men det finns en oro för att den odlade fisken skulle kunna påverka de vilda laxstammarna.

För att minska antalet rymningar har de tekniska förhållandena på odlingarna utvecklats och rymningar är idag ett allt mindre problem. De rymningar som ändå sker måste alla rapporteras.

Vissa fjordar och älvar i Norge är också reserverade för de vilda laxbestånden. Här får ingen laxodling bedrivas.

• Sjukdomar hos odlad fisk

Precis som människor, vilda djur och vild fisk kan den odlade fisken drabbas av sjukdomar. Men sjukdomar tillhör ändå undantagen och den norska laxen är idag världens friskaste ”husdjur”. Medan t ex var femte kossa i Norge får antibiotika någon gång under ett givet år är det bara en lax på 250 som får samma behandling. Den totala användningen av antibiotika i lax- och öringsodlingen har också minskat med 97 % sedan 1990, samtidigt som fiskproduktionen ökat med 274 %.

För att minska risken för sjukdomar vaccineras all fisk och fiskens hälsa kontrolleras både av veterinärer och av de norska livsmedelsmyndigheterna. Sjuka fiskar får medicin eller avlivas om sjukdomen är av allvarligare art. Register förs över all medicinanvändning och alla läkemedel som används är godkända på EU-nivå.

Fisk kan också drabbas av parasiter. För laxodlingen var den s k laxlusen tidigare ett besvärligt problem. Den påverkar framförallt fiskens utseende och fisk med angrepp av laxlus får inte säljas för export. Sedan man kommit på metoden att plantera in en mindre fisk som lever av laxlus har problemen minskat kraftigt i omfattning.

All fisk som når konsument är noga kontrollerad och det finns ingen risk att den innehåller rester av mediciner eller andra främmande ämnen.

• Påverkan på omgivningen

Trots alla regler och restriktioner vore det fel att påstå att en fiskodling inte påverkar miljön på något sätt. Odlingar ger upphov till trafik av slaktbåtar och andra fartyg med de miljöproblem detta kan förorsaka. Bottnarna under en odling påverkas av foder och avföring från fisken och platserna där odlingen bedrivs blir mindre tillgängliga för t ex friluftsliv. Mycket av denna påverkan reduceras genom kraven att odlingskassarna måste flyttas med jämna mellanrum.